Högskoleprovet och fåglar

Jag är i Umeå. Jag skrev högskoleprovet. Jag överlevde.

Nu är jag lika fri som fåglarna som satt på paketet jag fick av mamma. 

Publicerad 15.04.2018 kl. 08:24

Säg ett ord som börjar på q

 - Fisk så klart!

Jag har vikarierat på dagis ett par veckor och det att umgås med barn åtta timmar per dag, 1 till 3 dagar i veckan har fått mig att vilja leva igen. 

Publicerad 12.04.2018 kl. 16:46

Håkan och våren

Att sitta på sina föräldrars veranda och frysa så där lite grann bara medan man lyssnar på Håkan Hellström. Att ha jeansjacka och Inga vantar. Det är vår för mig. 

Publicerad 08.04.2018 kl. 13:09

I'm afraid of going to hell

Jag borde fylla i mina papper. De ska berätta för min psykolog hur pass deprimerad jag är. Men jag orkar bara sova. Jag kan inte tänka på engelska. Inte just nu. 

 

Publicerad 07.04.2018 kl. 18:41

Collage på väg mot vår

              

Jag är på väg. Jag skriver, målar, limmar, slåss.

Publicerad 03.04.2018 kl. 21:42

Spellista - Lakrits och mörkchoklad

 

Grejen är att Veronica Maggio är som lakrits för själen. Och Raubtier som mörkchoklad. Och de passar perfekt ihop.

Publicerad 31.03.2018 kl. 22:57

Tips vecka 13

Denna vecka fram till söndag gästpostar jag på instagram kontot självskadebeteende. Gå in och läs! Jag berättar om mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Och det är viktigt!

Kram!

Publicerad 29.03.2018 kl. 08:55

Kaos

KAOS.

 

Säger mer nån annan dag.

Publicerad 28.03.2018 kl. 20:14

Låttexter som känns i mars

Vi två, 17 år - Håkan Hellström 

 

Polarvargens - Raubtier

 

Jag lovar - Veronica Maggio 

 

 

Publicerad 26.03.2018 kl. 10:38

Flygekorrar och annat fint

 Flygekorrar<3

Mamma hittade dessa små varelser i en finsk tidning och klippte ut dem till mig. De ska få flytta in i min Glada Bok. Hoppas de trivs!

 Min glada bok!

När började jag egentligen göra collage? Känns som tusen år sedan men det är faktiskt bara tre. Jag var 17 år och levde tre månader av mitt liv på Roparnäs ungdoms avdelning. Det gick inte att skriva. Bokstäverna inom mig var för kantiga för att jag skulle klara av att föda fram dem. En vårdare såg min vånda över att inte kunna skapa längre. Och hon lade en tidning i mina händer.  

 - Du får låna en sax om du lovar att inte skada dig, så hon.

Jag lovade. Och med den röda saxen i min hand klippte jag ut allt som fick mig att känna någonting. Det var magiskt. Jag tog alla tidningar jag fick tag på. Bilder på katter och tekoppar och annat väckte mina bedövade känslor till liv.

Jag kommer eventuellt att lägga upp bilder på mina collage från sjukhustiden. Nån gång. Om min inre 17 åring går med på det.

 

Publicerad 25.03.2018 kl. 15:06

Jag har träffat Förlaget

Jag är ju bara jag, liksom inte så mycket, men nu har jag tydligen råkat träffa människor från Förlaget två gånger på mindre en två veckor.

Första gången var på Nu Imorron på Wasa Teater. Ellen Strömberg och Elin Willows blev intervjuade och jag satt i publiken. Det var magi. Efteråt gick jag fram till Andrea på Förlaget och sa hej. Det var läskigt men jag tror det är bra att våga prata med dem om man träffar dem. Så de får ett ansikte på boken jag skickat in.

Andra gången var igår på Skrivarakademin. Johanna Stenback var där och berättade om Förlaget och pappersböckernas framtid. Efteråt frågade jag om hon visste ifall min bok kommit fram eftersom jag inte fått nån bekräftelse på det. Hon var jätte trevlig! Hon sa att hon ska berätta för de andra på Förlaget att hon träffat mig och kolla om någon läser min bok just nu.

Jag är så nära mina drömmars innersta väsen nu! Att bli författare är allt jag vill.

Publicerad 25.03.2018 kl. 09:41

Håll i tekoppen hårt

Håll i tekoppen 

Hårt

Jag försöker kräla ut  

Jag krälar längs tepåsens snöre

Som ett borttappat barn

Och du är en Snusmumrikansk gudinna

Håll i tekoppen hårt

Om du tappar den blir jag ett med skärvorna vid dina fötter 

Håll i tekoppen 

Publicerad 23.03.2018 kl. 19:50

Det sjuka och underbara i att finnas till

Natten mellan tisdag och onsdag syddes min trasighet ihop. Kaoset var ett faktum och jag vet inte om stygnen håller. Hur vet man sånt? Isen som skiljer det förbjudna från verkligheten, finns den ens? 

Onsdag blev jag hämtad av en människa som kallar mig Poeten. Vi konstnärade i hennes säng och hennes katt beskyddade oss.

Torsdag vikarierade jag på ett Dagis och min själ lystes upp när en ettåring vinglade in i min famn.

Jag brukar undra hur det ens är möjligt att livet vänder så snabbt . Men det är väl bara livets sätt att hantera sig själv.

Hon som kallar mig Poeten så ungefär så här:

Ditt liv förfaller omkring dig. Disken är odiskad. Och du sätter dig ner och skriver. Det är så coolt!

Publicerad 23.03.2018 kl. 12:34

Katt

 

Publicerad 22.03.2018 kl. 22:50

Du har polarvargens ögon

 Du har hunger likt en järv

Och vi jagar vatten som Ellen Strömberg

Den boken och den textraden, båda ur sådant jag aldrig trodde jag skulle lära mig förstå.

Men nu beskriver det oss

Publicerad 22.03.2018 kl. 22:41